"Cirkeln" Del 4

Jag läser klart boken "Cirkeln".

Mönstrets bok berättar för Ida hur de ska avslöja om Gustav faktiskt har en dubbelgångare eller inte. De ska skapa ett sanningsserum som ska få Gustav själv att berätta hur det ligger till. Men för att serumet ska kunna bildas behövs mängder med magi och ansträngning. Även ingredienserna är svåra att få tag på, speciellt ektoplasman. Men som tur är finns en ny skum butik i det uråldriga köpcentret. Mona, som tanten i butiken heter, visar sig vara en häxa hon också. Hon säljer gärna ektoplasma till Vanessa, som var den som fick i uppdrag att köpa det. Men det kostar en hel del, femtusen för en burk. Men en burk behövs så Vanessa har inget val än att ta detta "generösa" erbjudande Mona bjuder på.

För att ritualen ska gå felfritt borde alla medlemmar av cirkeln vara med. Men Anna-Karin vill inte vara med, hon vill inte längre ha något med magin och göra. Inte efter vad som hände med hennes morfar, som för övrigt inte alls är död men han är väldigt förvirrad och ligger på sjukhus. Så de försöker göra ritualen utan Anna-Karin. Linnéa är den häxa som måste göra mest under ritualen, pga hennes element. De går nästan åt skogen men de lyckas framställa sannings serumet.

Minoo får uppgiften att ge Gustav serumet, mest för att hon och Gustav är bäst vänner av alla tjejerna. Men hon är inte ensam, osynliga Vanessa följer självfallet med. De lyckas få i han serumet genom ett glas mjölk. Han blir snurrig och de går upp till hans rum. Där börjar serumet värka och Minoo bombarderar honom med frågor. Han berättar en massa personliga saker, men också att han inte har någonting med Rebeckas död och göra. Vem är då skurken?

Minoo drömmer fler skumma drömmar, det har hon gjort hela boken. Kvinnan som pratar med henne i drömmarna ger henne alltid något skumt råd, eller någon information som värkar vara helt o relevant. Men nu börjar Minoo lägga ihop 2 och 2, och får ett mönster efter en lång detektiv lik undersökning. Det är en lite långsökt förklaring men helheten är ungefär så här: Pojken i början av boken som dog var också en häxa. Han hade elementet trä. Då kan man bl.a byta skepnad. Sen Rebecka som också var en häxa hade elementet eld och kunde ju använda "psykiska" krafter. Eftersom mördaren som dödat Rebecka såg ut som Rebecka kunde Minoo anta att förövaren var trä häxa. Sedan när Anna-Karins morfar nästan dog brann det ju i ladan. En magisk eld, Som en eld häxa? Minoo tror att förövaren kan ta krafterna av de han/hon dödat. Sedan i en till långsökt förklaring, som innehåller information jag inte ens nämnt för det verkade väldigt oviktigt vid tillfället, får Minoo ut att förövaren är Max (läraren).

De gör upp en plan för hur de ska kunna "ta hand om" Max. Linnéa vill döda honom för allt han har gjort, men ingen annan håller med. Det får Linnéa att gå ut på hämnd-tåg själv. Max är i skolan, som nu är övergiven för det är mitt i natten, när linnéa hittar honom. Hon blir dock tillfånga tagen så de andra tjejerna blir tvungna att rädda henne och stoppa Max utan henne. Men Max, som har blivit allierad med demonerna, gör hårt motstånd så det går inte så bra. Fram tills att Minoo hittar sin egen kraft. hon kan, precis som Max, ta andra människors själar. Det är precis vad hon gör på Max, fast hon tar inte hans själ utan drar ut demonerna istället. Max blir liggande och slaget är vunnit. Men det här är bara början, många fler saker kommer nog att hända med tanke på att detta är en trilogi. Men den här boken är slut nu, vi får vänta på nästa bok på den spännande fortsättningen.

Ja, som sagt är den här boken nu slut. Det har varit en glädje att läsa denna bok då den är fylld med drama, action och fantasi. Den är aldrig tråkig utan det händer något nytt hela tiden. boken är också väldigt väldigt oväntad, saker du aldrig skulle förutspått händer hela tiden. Till och med några sorgliga tillfällen finns. Boken har nästan allt. Så gillar du den här typen av bok tycker jag självfallet att du ska läsa den här. och om du inte gillar den här typen av bok, läs den ändå. Det är värt att lära sig. Det var allt för denna gång, på återseende.

//Anton.B